Scroll down for English text
Let me lose myself är en osynlig utställning med platsspecifika ljudkonstverk som på olika sätt tar avstamp i den mångtydiga plats som Skogskyrkogården i Stockholm utgör med sitt unika kulturarv.
Besökare bjuds in till en vandring bortom platsens geografi, en vandring där nya yttre och inre stigar kan aktiveras. Ljudkonstverken laddas ner på mobiltelefon eller mp3-spelare vilket gör det möjligt för besökaren att upptäcka platsen och utställningen på egen hand och i sin egen takt.
Antalet episoder med ljudkonstverk kommer gradvis att öka från det att projektet sätter igång under maj 2011 tills det att det avslutas i december 2013. Genom att lägga till nya lager med ljudkonst under en längre period, knyter projektet an till den mångåriga process som det tog Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz att slutföra uppbyggnaden av platsen.
Let me lose myself är producerad av CCSEVEN, en grupp oberoende curatorer med bas i Stockholm.
EPISOD III
Den tredje episoden presenterar två ljudkonstverk av konstnärerna Linda Tedsdotter och Mira Eklund. Ljudfilerna publiceras på hemsidan den 27 maj.
EPISOD II
Den andra episoden presenterar två ljudkonstverk av konstnärerna Jacqueline Hoang Nguyen och Tobias Sjöberg.
JACQUELINE HOANG NGUYEN
The Voice Might Bring
I Hollywood anses frånvaron av ljud vara detsamma som “död” eftersom själva ljudet ofta påstås bringa liv i bilden. När det synkroniserade ljudet infördes förändrades själva tittandet i grunden. Det var inte bara tid, rum och berättande som fick en ny struktur, det uppstod även en slags befallande auktoritet vilken krävde en ny sorts uppmärksamhet från betraktaren. Åskådarens roll växlade från att vara den som betraktar händelserna till att bli en “osynlig gäst”. Uppkomsten av ljud inom den rörliga bilden sammanfaller med det som Guy Debord antyder vara begynnelsen av Skådespelssamhället vilken han beskriver i essän Commentaires sur la société de spectacle från 1967. I Jacqueline Hoang Nguyens ljudkonstverk A Voice Might Bring, används Greta Garbos röst för att utforska övergången mellan stumfilm till ljudfilm där Garbo var en av få skådespelare som överlevde det teknologiska skiftet. Ljudet bidrog till att skapa en ny sorts trovärdighet inom filmen, vilken sker bortom synfältet.
Verket har sin utgångspunkt vid Greta Garbos grav. Du hittar den strax söder om Skogskapellet, gå ner för stentrappan och genom den öppna gravgläntan tills du når hennes grav på andra sidan.
www.jacquelinehoangnguyen.com
TOBIAS SJÖBERG
En tyst minut
Tobias Sjöberg utgår från den rituella sorgeakten som för samman människor till en stunds gemensamt reflekterande i En tyst minut. En aktivitet som manifesterar en samvaro och ett inåtvänt tillstånd under stillhet och tystnad. Verket gestaltas även som ett performance där en grupp anhängare av den extrema musikgenren Dödsmetall samlas ute på Skogskyrkogården för att tillsammans delta i ett ögonblicks kontemplativ tystnad. Kulturen kring Dödsmetall är rik på symbolik som berör döden, nihilism och det morbida samtidigt som den ofta ger uttryck åt en teatral sida. Den intensiva och kaotiska ljudbild som musiken levererar står i kontrast till stillheten i den tysta minuten.
I Tobias Sjöberg arbete berörs det sociala samspelet och dess överenskommelser som skapar ett sammanhang. Han intresserar sig för vad som händer när dessa sammanhang byter skepnad och de invanda sociala strukturerna upphävs.
Performance-akten ägde rum lördagen den 22 oktober kl. 12.00 i det öppna landskapet mellan Granitkorset och Almlunden på Skogskyrkogården. Dokumentationen visas här på hemsidan.
EPISOD I
Den första episoden i Let me lose myself presenterar tre ljudkonstverk av konstnärerna: Steven Cuzner, Eliot Hemmingsson Cuzner och Erik Bünger.
ERIK BÜNGER
Tomorrow (ladda ner mp3 / .zip)
25:02
Erik Büngers samlar en mångfald av röster i ett körverk som gradvis intensifieras och fyller omgivningen med sin sång. Att vandra mellan träden och gravarna blir som att mingla genom en oändligt utdragen efterfest där samma oemotståndliga slagdänga har bitit sig fast i gästernas medvetande. Eriks konst utforskar musikens sätt att ta kontroll över det mänskliga sinnet och leda det mot ett gemensamt, omedvetet begär.
STEVEN CUZNER
Gilgameshekot
07:28
Steven Cuzner kopplar lyssnaren till ett antal funna och ofunna inspelningar från Skogskyrkogårdens omgivning. Inspelningarna visar sig alla vara knutna till det antika Gilgamesheposet, som anses vara det ultimata poemet om dödsfruktan. Inspelningarna ger dock en annan bild, av ett annat, kanske än mer omstörtande budskap. Steven har under mer än femton år arbetat med olika former av sändningar och osynliga konstverk.
ELIOT HEMMINGSSON CUZNER
Före och Efter (ladda ner mp3 / .zip)
10:11
Eliot Hemmingsson Cuzner har spelat in sitt verk med hjälp av sin pappa. När Eliot fick höra talas om ljudkonstprojektet på Skogskyrkogården fick han idén att spela in ljuden som han hör precis innan han somnar, och i ögonblicken efter det han vaknat. Eliot är 11 år och ägnar sig normalt sett inte åt konceptuell ljudkonst, men hans verk ekar ändå oforcerat det tidlösa poetiska bandet mellan sömn och död och är en klassisk konstnärlig undersökning av människans existens.
Let me lose myself is an invisible exhibition hosted in the multivalent, unique cultural heritage site that is the Woodland Cemetery in Stockholm. The site-specific sound artworks have all used the space as a point of origin in different ways.
The audience is taken on a journey beyond the geography of the place, a journey where new interior and exterior pathways are activated. The sound art pieces are downloaded onto a mobile phone or an mp3-player, making it possible for the visitor to explore the space and the exhibition independently and at his or her own pace.
The number of episodes will gradually increase from the beginning of the project in May 2011 up to its close in December 2013. By adding new layers of sound art over a longer period the project echoes the way the cemetery was built by the architects Gunnar Asplund and Sigurd Lewerentz in various stages and over many years.
Let me lose myself is curated by CCSEVEN, a group of independent curators based in Stockholm.
EPISODE III
The third episode presents sound art by Linda Tedsdotter and Mira Eklund. The sound files will be available on the website from the 27th May.
EPISODE II
The second episode presents sound art by Jacqueline Hoang Nguyen and Tobias Sjöberg.
JACQUELINE HOANG NGUYEN
The Voice Might Bring
The absence of sound, in the Hollywood film industry, is ‘death,’ as sound itself is often described as adding life to picture. The introduction of sync sound transformed the nature of viewership, it did not only organize space, time, and narrative, but it created a more commanding authority over the viewer, enforcing a new kind of attention. It changed the role of or place of the spectator from watching the action to being in the role of an ‘invisible guest’. So, the advent of sound coincides with what Guy Debord suggests as perhaps the beginning of the society of the spectacle in his essay of 1967, Commentaires sur la société de spectacle. In A Voice Might Bring, Greta Garbo’s voice is used to explore the transition from silent films to talkies, as she is one of the few Hollywood actresses who survived this technological shift, and how the coming of sound with the recording of voice shaped a new truth in cinema which escapes the field of vision.
The piece has its starting point by the grave of Greta Garbo. You find it just south from the Woodland Chapel, walk down the stone steps and through the open grave field until you reach her grave at the other end.
www.jacquelinehoangnguyen.com
TOBIAS SJÖBERG
A Moment of Silence
Tobias Sjöberg’s A Moment of Silence is based on the ritual act of mourning that brings people together in a moment of reflection – an act that manifests togetherness and a self-reflective state of stillness and silence. The work is also presented as a performance in which a group of death metal fans gather out at the Woodland Cemetery in order to take part in a moment of contemplative silence together. The culture around death metal is full of symbolism regarding death, nihilism and morbidity while at the same time it often has a theatrical side. The intense and chaotic soundscape provided by the music stands in stark contrast to the stillness of the moment of silence.
Tobias Sjöberg’s piece deals with social interaction and its unwritten codes that create a context. He is interested in what happens when these contexts change shape and the ingrained social structures are suspended.
The performance took place on Saturday, 22 October at 12 noon in the open space between the granite cross and Almlunden at the Woodland Cemetery in Stockholm. The documentation of the work can be viewed above.
EPISODE I
The first episode launches with the release of three audio works by the artists: Steven Cuzner, Eliot Hemmingsson Cuzner, and Erik Bünger.
ERIK BÜNGER
Tomorrow (download mp3 / .zip)
25:02
Erik Bünger’s collection of voices forms a choir of the multitude whose polyphonic singing rises to fill the surrounding landscape. Walking among the trees and graves is like mingling at a never-ending and infinitely slow after-party where the same catchy tune is stuck in the minds of the guests. Bünger’s work examines the way music takes control of the human spirit and directs it towards a common, deceptive desire.
STEVEN CUZNER
The Echo of Gilgamesh
07:28
Steven Cuzner connects the listener to a number of found and unfound recordings, all from in and around the Woodland Cemetery, and all under the influence of the ancient epic of Gilgamesh. The epic of Gilgamesh is understood as the ultimate poem about the fear of death, but these recordings reveal another, perhaps much more threatening message. For over about a decade and a half Steven has been working with different forms of broadcasts and invisible artworks.
ELIOT HEMMINGSSON CUZNER
Before and After (download mp3 / .zip)
10:11
The third piece is by Eliot Hemmingson Cuzner and recorded with help from his father. When Eliot heard about the planned exhibition at the cemetery he came up with the idea of recording the last sounds he hears just before falling asleep and the first moments after waking up. Eliot is 11 years old and not usually engaged in conceptual sound art, yet his piece effortlessly echoes the timeless reflections on sleep and death and a classic artistic investigation into human existence.